Den katolska kyrkans ställning i frågan har ofta framställts i karikatyrens form som om Kyrkan rekommenderade makarna att systematiskt skaffa sig så många barn som det över huvud taget är biologiskt möjligt för ett par att alstra. Inget kan vara mera falskt.

Kyrkan inbjuder till frikostig fruktbarhet, det är sant, men genom planering, det vill säga under hänsyn tagen till de olika faktorer som är med i spelet. Men å andra sidan ligger det sanning i att då Kyrkan framhärdar i kärlekens väsentliga inriktning mot fruksamheten, ifrågasätter hon – särskilt i våra dagar – konsumtionssamhällets ideal. Dessa ideal lär de unga av idag att för sin egen lyckas och för framtida barns lyckas skull bör makarna först ta sig tid att ha det bra bara de två, se till att skaffa sig en god ekonomi och ordna med ett bekvämt hem, och först därefter kan barnen eventuellt få komma. Konsumtionssamhället, som inte känner till kärlekens yttersta mening, placerar i rangordningen av oumbärliga värden för parets lycka: obegränsad sexuell aktivitet, ett fullt bankkonto, elektroniska prylar av alla de slag och till sist barn (ett eller högst två ...). Om du låter dig påverkas av denna materialistiska uppfattning av lyckan är det klart att du kommer att förledas att göra som så många andra och placera de första åren av ditt äktenskapliga liv under tecken av steriliteten satt i system och inte av det ansvarskännande föräldraskapet. Den förskräckliga demografiska tillbakagången som hotar att utsläcka de gamla kristna länderna i Väst visar vilka dödliga återvändsgränder konsumtionssamhället hamnat i när det i sitt sökande efter egoistisk njutning slutar med att göra det tomt runt konsumenterna själva. En civilisation där kvinnan på själva bröllopsdagen redan tar p-piller har ingen framtid. Genom sin självmordsliknande kullkastning av alla värderingar går den mot sin död.